Debatt: Regeringsförslag på kemikalieskatt slår mot jobb i Sverige

En kemikalieskatt på bland annat el- och elektronikprodukter kommer tyvärr inte att leda till positiva effekter för miljö eller hälsa. I värsta fall får skatten motsatt effekt och leder till att svenska jobb försvinner, skriver medlemmar i IT&Telekomföretagens Hållbarhetsråd tillsammans med företrädare för totalt nio företag.

Regeringen arbetar just nu med ett förslag till en ny kemikalieskatt på bland annat el- och elektronikprodukter. Skatten kommer tyvärr inte ha avsedd miljönytta och i värsta fall få motsatt effekt. Konsumenterna kommer att drabbas av högre priser, konkurrensen kommer att snedvridas, förslaget kommer att slå hårt mot den svenska elektronikbranschen och handeln, och därmed mot svenska jobb.

Skattens syfte sägs vara att få bort hälsofarliga flamskyddsmedel som används i plastdetaljer och kretskort för att säkerställa brand- och produkt­säkerhetskrav. Dessa komponenter sitter i allt från datorer och mobiltelefoner till diskmaskiner och kylskåp. Problemet är enkelt uttryckt att skatten inte kommer påverka detta, och i stället kommer att lägga krokben för svenska företag.

Skattens konstruktion är i nuläget att likna vid ett hastverk. Reglerna som avgör om skatt skall utgå eller inte, är ogenomförbara och kommer medföra stora problem för såväl företagen som Skatteverket. Förslaget har stora brister vad gäller förutsägbarhet och rättssäkerhet. Utformningen tyder på att för­slagets verkliga avsikt är att stärka statskassan, inte att skapa en drivkraft för att få bort oönskade kemikalier ur produkter.

Förslaget är inte baserat på vetenskaplig grund när det gäller kemikaliernas miljö och hälsoegen­skaper. Dessutom riskerar skatten att bli kontra­produktiv. En kostnadsökning på åtminstone 400 kronor (skatt plus moms) för vitvaror kommer göra att man håller fast vid sin gamla tvättmaskin eller frys längre och när det väl är nödvändigt att byta produkt kommer konsumenter att välja produkter som har sämre energiklass för att klara kostnadsökningen.

Skatten kommer snedvrida konkurrensen på två sätt: Företag som sanningsenligt deklarerar kemi­kalie­innehållet i sina produkter kommer få en nackdel gentemot mindre nogräknade aktörer som fel­aktigt hävdar att produkterna inte innehåller de beskattade kemikalierna, något som inte går att kontrollera efter­som som en mätmetod saknas. Dessutom missgynnas svenska företag som säljer produkter i Sverige, gentemot företag som säljer direkt till konsument från utlandet, till exempel via internet, eftersom produkter som konsumenter själva importerar till Sverige är undantagna från skatten.

Skatten beräknas ge statskassan 2,4 miljarder i intäk­ter årligen, men omfattar bara produkter som tillverkas eller säljs i Sverige. Redan i dag är vart ­femte paket som distribueras till svenska kunder från e-handeln från utländska företag. Beroende på produktkategori inhandlas uppemot 25 procent av svenskarnas elektronik via internet. Siffror som ökar, och som naturligtvis kommer gå upp ytterligare om produkter sålda i Sverige ensidigt ökar i pris. Detta kommer att drabba svenska konsumenter och återförsäljare.

Menar man allvar med att begränsa använd­ningen av olämpliga kemikalier bör man i stället fortsätta arbeta för en utfasning av oönskade kemikalier på EU-nivå. Kriterier för offentlig upphandling, fri­villiga åtgärder och tydlig information syftande till en sund konkurrens har också visat sig mycket effektivt.

I höstas föreslog näringsminister Mikael Damberg en exportstrategi. Här föreslår regeringen i stället en strategi som kommer ha negativ inverkan på import av produkter till Sverige. Elektronikhandeln kommer att flytta till utländska webshoppar och den svenska elektronikbranschen kommer att ersättas av utländsk – här föreslår regeringen närmast en ”import­strategi”? Svenska jobb försvinner utan att positiva effekter för miljön eller hälsa kommer kunna uppvisas. Var det meningen, regeringen?

Andreas Viefhaus, vd, Electrolux

Mikael Dahnelius, vd, Kjell & Company

Karl-Gustav Ramström, vd, Prevas

Åsa Portnoff Sundström, hållbarhetschef, Clas Ohlson

Hans Wendschlag, sustainability manager, Hewlett-Packard

Henrik Sondell, hållbarhets- och miljöansvarig, LG Electronics

Jhonny Bergman, vice vd, BSH Home Appliances

Kent Oderud, vd, Miele

Thomas Hedin, environmental affairs manager, Lenovo (Sweden)

Debattartikeln publicerades i SvD 2016-06-03