Slutreplik om privatkopiering: ”Vad gör man när lagstiftning blir förlegad?”

Privatkopiering har i princip upphört, och teknikutvecklingen har gjort nuvarande lagstiftning inaktuell. Men detta berörs inte med ett ord av Copyswede, skriver Klas Elm och Pär Nygårds i en slutreplik i SvD.

När vi i en debattartikel uppmärksammar att riksdagen inte heller i år gör något åt den förlegade privatkopieringsersättningen, svarar Copyswede några dagar senare. Men inte med ett ord berör de vad som är uppenbart för alla andra: Teknikutvecklingen har gjort den nuvarande lagstiftningen hopplöst inaktuell.

Privatkopieringsersättningen kom till som en rimlig kompensation för ett undantag i den svenska upphovsrätten som medgav att konsumenter fick kopiera inköpt film och musik för hemmabruk. Då gällde det kassettband. Sedan kom CD-skivor och mp3-spelare.

Lagstiftaren försökte anpassa sig till den tekniska utvecklingen och beskrev i allmänna termer en anordning som ”särskilt ägnad” för kopiering och uppspelning. Men det var fortfarande ett kassettbandets paradigm: schablonavgifter på produkter som konsumenter kunde förväntas att kopiera musik och film till.

Självklart kunde inte lagstiftaren förutse smartphones, surfplattor eller tjänstefieringen av mediemarknaden. Men ett paradigmskifte blev det. Från konsumtion av musik, film och tv-serier genom köp av exemplar, blev det med Spotify och Netflix istället en tjänst. Behovet av att göra kopior försvann.

På bara några år har konsumtionsmönstren för musik, tv och film förändrats totalt på grund av nya tjänster som ersatt försäljning av exemplar. Den svenska musikbranschen uppger till exempel att 85-90 procent av intäkterna är från strömmade tjänster. En liknande utveckling sker för tv och film.

Privatkopiering har alltså i princip upphört. Inte minst på grund av nya musik- och filmtjänster som idag ger upphov till stora intäkter för Copyswedes medlemmar. Som all vet lyssnar och ser vi nuförtiden på musik och film med just smart phones, surfplattor och datorer. Produkter som Copyswede paradoxalt nog tycker att konsumenterna ska betala en särskild kopieringsavgift för trots att någon kopiering ej sker.

Den största rättsliga invändningen vi har mot det svenska systemet är att det enligt EU-rätten är upphovsrättshavarna som ska visa att de lidit skada av privatkopiering. Eftersom den i princip upphört, skulle det bli en svår uppgift att visa någon skada. Denna centrala frågeställning undviker företrädarna för Copyswede nogsamt i sin replik.

EU-rätten är också tydlig på ett annat område: Eftersom det är konsumenterna som privatkopierar, är det också de som ska erlägga ersättningen. Copyswede försöker måla upp ett motsatsförhållande mellan näringslivet och kulturskaparna. En mer korrekt bild är de själva taxerar konsumenterna utifrån ett konsumtionsmönster som inte längre existerar.

Privatkopieringen har upphört. Konsumenterna ska inte behöva betala för något de inte gör. Det är vårt budskap till riksdag och regering. Copyswede borde också bejaka en översyn, av respekt för såväl upphovsrätten som konsumenterna.

Pär Nygårds, näringspolitisk expert, IT&Telekomföretagen

Klas Elm, vd, ElektronikBranschen

Debattartikeln publicerades i SvD 2017-06-19