Debatt: Samhället behöver konkreta digitala lösningar

Digitaliseringen är på väg att förändra vårt samhälle på ett minst lika genomgripande sätt som en gång ångkraften när industrisamhället tog form. Det finns ett skriande behov av att börja anpassa arbetsmarknaden, utbildningssystemet, socialförsäkringarna och samhällsplaneringen till nya förutsättningar. Utmaningarna är långtifrån nya, men utredningar, debatt och förslag har i regel rört sig på en övergripande, ofta utopisk nivå och missat att konkretisera problemen eller koppla dem till handfasta och möjliga lösningar.

Digitaliseringskommissionen har precis lämnat sin rapport till IT-minister Mehmet Kaplan. Kommissionen har jobbat ihärdigt med en rad delbetänkanden, men man kan notera att även denna utredning rör sig på ett övergripande plan och missar att på allvar problematisera våra samhällsystem. Kommissionen berör sex fokusområden, som alla är angelägna och nämner en rad olika regelverk som bör förändras, men utan att gå in på vad i dessa regelverk som faktiskt ska förändras. Det är bristen på konkreta problematiseringar som riskerar att leda till att Sverige inte kommer att kunna dra full nytta av digitaliseringens möjligheter.

IT&Telekomföretagen startade nyligen tankesmedjan Digital Utmaning med uppdraget att kartlägga och diskutera digitaliseringens effekter, både de positiva och de mer problematiska. Under den korta tid som tankesmedjan arbetat har vi identifierat en rad hinder för ett effektivare digitalt Sverige, hinder som är politiska och som helt enkelt måste lösas.

Näringslivet ändrar karaktär när de stora företagen bryts upp i en mängd underleverantörer. Många vid löpande bandet är numera anställda på bemanningsföretag, utvecklingsarbete görs av konsultföretag och de stora staberna är ersatta av jurist- och strategibyråer. Ett annat problem är det vi kan kalla ”tvingande entreprenörskap”, det vill säga alla som går över till att bli företagare för att det i en snabbt föränderlig ekonomi inte längre finns lika många fasta jobb.

Lagar och regler är anpassade för stora företag, men vad gör vi när en stor del av ekonomin består av små- eller enmansföretag som arbetar i nätverk utan formell anställning hos det förmedlande företaget? Kanske behöver vi hitta sätta att förenklar företagandet med nya bolagsformer, ett mindre komplicerat skattesystem samt försäkrings- och trygghetssystemen som är bättre anpassat till en arbetsstyrka som är långt flexiblare långt flexiblare än den som existerade när systemen en gång byggdes upp? Här finns frågor som behöver diskuteras i grunden.

Digitaliseringen leder till en snabb omvandling av ekonomin vilket gör att kunskap, kompetens och färdigheter blir färskvaror. Ändå dras vi med ett utbildningsystem som är oerhört baktungt. Vi sitter på skolbänken från småbarnsåldern fram det att vi är 25-30 år. Sedan händer inte mycket. Denna enormt omfattande och koncentrerade utbildningsinsats är troligen inte längre rationell. För det första glömmer vi troligen det mesta vi lärt oss, inte minst för att vi under utbildningen är unga och ofokuserade. För det andra så är mycket av det vi kommer ihåg troligen daterat strax efter det att vi lärt oss det. För det tredje blir kraven på spetskompetens allt högre, ”lång utbildad” är därför nödvändigtvis inte detsamma som ”högutbildad”.

Modellen med en lång grundutbildning i unga år härstammar från 1800-talet och är i akut behov av en genomlysning med målet att sprida utbildningen till det livslånga och allt mer specialiserade lärande vi behöver i framtiden. Detta är dock inte vad som sker. Tvärtom diskuteras ännu längre grundskola, en ingenjörsutbildning tar numera fem år istället för som tidigare fyra. Här finns ett annat system som behöver diskuteras och reformeras.

Digitaliseringen skulle kunna leda till långt effektivare och mer kvalitativ vård och omsorg genom att vårdgivare kan få samlad kunskap om hela patientens vårdhistoria och medicinering. Idag är detta i princip omöjligt. Journaler och annat är visserligen digitala, men de behandlas som papper. Rigid integritetsreglering leder till att dokumentationen är uppdelad i väl förborgade stuprör, vilket kanske skyddar patientens integritet men inte hens hälsa. Felbehandlingar och oavsiktliga biverkningar leder uppskattningsvis till 1 400 dödsfall per år, ett storskaligt systemfel som skulle vara helt oacceptabelt på andra områden. Integritetsskydden har byggts på genom åren och finns där av olika goda skäl, men de bildar idag avgörande hinder för effektivisering och kvalitetsökning, och måste därför diskuteras förutsättningslöst.

De tre system vi listat ovan skapades för länge sedan och har därefter byggts ut successivt. Idag är de oerhört komplicerade att reformera. Varje utbyggnad har gjorts på välmotiverade grunder, men den samlade effekten har blivit ett hinder som på sikt kan innebära avgörande nackdelar för svensk välfärd och konkurrenskraft.

Låt oss därför diskutera konkreta förändringar och inte skygga för att förändra system som inte längre levererar nyttigheter för dagens och morgondagens behov. 1800-talets radikala omvandling av Sverige – med folkskola, slopat skråväsende, näringsfrihet och avskaffande av ståndsriksdagen – var en förutsättning för det moderna industri-Sverige. Nu, i det digitala samhället, behöver vi göra det igen.

Lars Ilshammar, samtidshistoriker, chef för KB:s fysiska samlingar och ordförande för Digital Utmaning

Ellinor Bjennbacke, näringspolitisk chef på IT&Telekomföretagen och styrelseledamot i Digital Utmaning

Debattartikel publicerades av SvD 2015-12-12