Debatt: Ni varslar – men få vill ha er flexpension

Arbetsgivarna slår tillbaka mot Unionen och Sveriges Ingenjörer (SI): Era medlemmar vill inte ha er tvingande flexpension, skriver IT&Telekomföretagens Anne-Marie Fransson och Almegas VD Anna-Karin Hatt på Aftonbladet debatt.

I onsdags tog Almega emot ett mycket omfattande varsel från tjänstemannafacken Unionen och Sveriges Ingenjörer (SI). Senare utökades det. Tillsammans tänker de ta ut mer än 10 000 medlemmar i strejk på våra områden. Det gör detta till ett både stort och oansvarigt varsel, som bryter mot den konstruktiva anda vi hittills haft i Sverige kring viktiga och långsiktiga frågor som till exempel pensionsfrågor.

I stridens hetta tar nu Unionen och Sveriges Ingenjörer (SI) till alla argument för att få som de vill. En hel del av dem är direkt osanna och totalt tagna ur luften:

För det första:Unionen och SI påstår att Almega vill vara ”det billiga arbetsgivaralternativet”. Det stämmer inte. Vi har erbjudit våra fackliga motparter att på samtliga nu varslade områden avtala om 2,2 procent löneökning det kommande året, precis i enlighet med det märke industrin satt. Almega har aldrig, och kommer aldrig, vare sig vilja eller eftersträva att ”komma billigare undan” än någon annan del av arbetsmarknaden. Medarbetarna är tjänsteföretagens viktigaste resurs och vi arbetar aktivt för att med individuell lönesättning och god lönepolitik premiera duktiga medarbetare.

För det andra: Unionen och SI påstår att vi inte bryr oss om våra medarbetares pension. Det stämmer inte heller. Pensionsfrågor är mycket viktiga frågor – till och med så viktiga att de inte ska slarvas med lite snabbt i en avtalsrörelse, eller tas till konflikt. Almega är beredda att avtala om en bra möjlighet för tjänsteföretagens medarbetare till en individuell flexpension, men den enskilde måste få makten att själv bestämma om man vill göra en extra avsättning eller ej.

För det tredje: Unionen och SI påstår att Almega vill ”tömma kollektivavtalen och ha så innehållslösa kollektivavtal som möjligt”. Det stämmer inte heller. Vi vill se attraktiva kollektivavtal, mer attraktiva än i dag, så att fler – både medarbetare och företag – vill och väljer att omfattas av dem. Att tvinga in en modell för flexpension på våra avtal som passar dåligt för tjänstesektorn riskerar att leda till att fler företag väljer att säga upp avtalen och ställa sig utan kollektivavtal, när både vi och facken egentligen borde sträva efter att det borde bli tvärtom.

För det fjärde: Facken verkar inte tro att deras egna medlemmar vare sig kan eller vill välja själva. Vår erfarenhet är den motsatta. I tjänsteföretagen finns kompetenta, kunniga och välutbildade tjänstemän som är vana vid att få bestämma själva. Därför är det vår övertygelse att en individuell flexpension är mer attraktiv också för dem.

För att testa den hypotesen har Almega nyligen låtit Novus ta reda på vad medarbetarna själva tycker: Vill de få bestämma själv om man vill ha flexpension eller extra lön, eller vill man att facket ska bestämma istället? Och svaret på det är övertydligt: Nästan 2 av 3 vill själva kunna bestämma om man ska göra en extra pensionsavsättning eller få de pengarna som extra lön. Bara 22 procent av de svarande vill ha en obligatorisk, kollektiv modell.

För det femte: Unionen och SI låtsats som att alla medarbetare skulle tjäna på obligatorisk, kollektiv flexpension. Så är det inte. För alla som tjänar mindre än 39 900 kronor i månaden – och de är många – är den modell facken föreslagit en ren förlustaffär eftersom andra ersättningar, som baseras på lönen, minskar. Och för alla under 25 år är det ännu värre: de får vara med och betala för modellen, men får i fackens modell inte en krona i extra avsättning förrän de fyllt 25. Det är inte rättvist.

Tjänstesektorn ligger på många områden långt fram i utvecklingen av våra kollektivavtal. Fackens krav på tvingande flexpension går stick i stäv med den utvecklingen och med mycket av det vi åstadkommit tillsammans vad gäller individuell lönesättning, att ta bort individgarantier för att fullt ut kunna belöna kompetens och prestation och därigenom göra kollektivavtalen mer attraktiva för både medarbetare och företag.

Att genom konflikt tvinga på tjänstesektorn kollektiv flexpension är som att skjuta sig i foten. Det kan måhända leda till en kortsiktig vinst för facken. Men de långsiktiga förlusterna är mycket större. Också för fackförbunden och deras medlemmar.

Anna-Karin Hatt, VD Almega

Anne-Marie Fransson, vice VD Almega och förbundsdirektör för IT&Telekomföretagen inom Almega

Debattartikeln publicerades av Aftonbladet 2016-04-10